En roman om mod, förnedring och överlevnad i skuggan av WW1. Den franska ubåten Q47 Topaze beger sig ut på ett uppdrag i Dardanellerna i januari 1915. De ska ta sig förbi de Osmanska minlinjerna och torpedera de tyska skeppen Goeben and Breslau. Den här boken har vuxit fram ur fragment av historien. Ur arkiv och gamla dokument med spridda vittnesmål från åren kring första världskriget. De berättar om fångenskap, om förflyttningar över stora avstånd, om hunger och väntan men också om vänskap, uthållighet och små stunder av värdighet. Efter tre år lyckas två av fångarna att fly. Deras mål är enkelt, ta sig hem till Frankrike men vägen dit är allt annat än enkel. De har valt att fly hem genom ett Ryssland i inbördeskrig. Genom brinnande städer, kosackläger, banditer och rödgardister tvingas de kämpa sig fram. Romanen är inte en biografi och den följer inte någon enskild människas liv. Alla gestalter i berättelsen är fiktiva. Samtidigt har jag låtit mig inspireras av en verklig händelse och låtit fantasin fylla de luckor som det bevarade materialet lämnar öppet.