Vareviga söndag predikas det i våra kyrkor. I detta faktum ligger en ständigt på nytt given möjlighet. Predikanten förväntas ge röst åt det som måste sägas av upprättelse och frimodighet för att vi skall orka leva våra liv. Förkunnelsen är huvuduppgiften för präster, även om predikan under senare år ofta kommit att ersättas av tystnad och meditation. Men alternativet till dåliga predikningar kan aldrig bli tystnad. Alternativet borde vara mer arbete med förkunnelsen. Förkunnelsens uppgift är att krossa förtvivlan och väcka livsmod i hjärtat. I Martin Luthers spår med påverkan från dansk 1900-talsteologi formas här en profilerad förståelse av evangeliet. Det handlar alltså om det evangelium som låter oss leva hoppfullt och som hindrar oss att fly till inåtvändhet eller bortvändhet. Predikningarna håller oss fast vid det ömsesidiga beroende som kallas livet och låter oss våga vara människor. Det är ett hårt och tidskrävande arbete att predika vecka efter vecka, år ut och år in. Predikan är därmed ett hantverk som kräver en fast teologisk grund att stå på, en metod för att bedriva hantverket och en koncentration kring evangelium. Som en dokumentation av och en inblick i ett sådant arbete publiceras här ett antal predikningar för ett kyrkoår.