Crepax följer Stokers roman troget, men i bilderna gör han en konstnärlig tolkning långt utöver den välkända handlingen. Han lyfter fram den dystra besattheten, och tolkar den underliggande sexualiteten i Stokers roman med precis den rätta balansen mellan dov fasa och illa dold lust, på ett sätt som lämnar de flesta vampyrromaner och -filmer långt bakom sig. Han koncentrerar sig inte minst på ombytligheten mellan fasa och frestelse, det intima bandet mellan offer och vampyr, som är livsnerven i Stokers klassiker under all viktoriansk bråte och ytlig skräck. Kanske är ”Dracula” mästerverket i Guido Crepax produktion – ett obestridligt huvudverk i den moderna seriekonsten. Med ett långt förord om vampyrmyten av Horst Schröder.