Journalisten och författaren Odd Inge Skjævesland har forskat fram mycket nytt om ätten Bernadotte också som Norges kungafamilj. Han har följt alla tänkbara och otänkbara spår för att komma under huden på den svensk-norske prins Gustaf (1827-1852). En omfattande arkivjakt i Sverige och Norge visar att myten om en känslig "sångarprins" utan intresse för politik är felaktig. Carl XIV Johans näst äldste sonson blev man som student vid Uppsala universitet. Gustaf vann alla, fann troligen den omöjliga kärleken men miste sakta livet på en resa från Schweiz och Tyskland förbi Dannmark till Norge. På vägen ignorerade han kroppens signaler med oundviklig följd. Den unge prinsen hann ändå bli "popkung" innan han dog på det nybyggda slottet i den norska huvudstaden. Han skrev studentsången framför alla nordiska studentsånger. Den uruppfördes i Uppsala kun månader före prinsens död. Vårsången "Glad såsom fågeln" och hans egen sorgmarsch tillhör också Gustafs drygt femtio melodier av delvis hög kvalitet. Det bernadotteska arvet är starkt inom de tre nordiska kungliga familjerna, och Gustaf kunde ärvt tronen samtidigt i Sverige och Norge. Eller kanske blivit vald till kung i ett tredje.