Kaj Schueler försöker här bringa klarhet i omständigheterna kring farföräldrarnas farofyllda flykt från undan den nazistiska förintelsen 1942. Han söker också svaret till varför en erkänd tysk konstnär riskerade livet för att hjälpa dem."Jag föddes i Stockholm som första barn till mina tysk-judiska föräldrar som tvingats lämna Tyskland i slutet av 1930-talet. De träffades i Sverige och bildade familj här.Under det något utdragna och bitvis mycket komplicerade arbetet med denna text har jag ofta ställt mig frågan varför jag skrivit den. Visst, det är en dramatisk berättelse om utsatthet och flykt. Men det var inte den avgörande drivkraften. När jag försöker förstå mina motiv återkommer minnet av ett eller flera middagssamtal från min barndom.Det kan ha varit i slutet av 50-talet/början av 60-talet. Min far hade en arbetskamrat som hade slutat i bokhandeln och börjat jobba på ett stort förlag med en mycket egensinnig chef. Vid ett tillfälle då hans chef hade fattat ett beslut han inte var ense om hade han frankt deklarerat sitt missnöje. Resultatet var att han senare tvingades sluta. ́Björn har verkligen civilkurage ́, sa mina föräldrar. Ordet - som jag då inte förstod hela innebörden av - har följt mig sedan dess. Ofta har jag därefter kommit på mig själv med att mäta egna handlingar mot det som jag lärde mig betrakta som civilkurage. Detta var också en tid då - vid sidan av skräckinjagande världshändelser som Kubakrisen och nedskjutning av Dag Hammarskjöld - det talades mycket om ́goda hjältar ́ som Albert Schweitzer m.fl. Dessa år var onekligen danande och när jag mycket senare i livet ́ramlade över ́ mina farföräldrars flykt ur Nazityskland och deras hjälpare, Franz Heckendorf, ville jag förstå, undersöka hans mod och civilkurage. Några enkla och entydiga svar väntade jag mig inte. Kanske inte heller enbart ädla motiv, till och med lite smuts i det ́goda maskineriet ́ men jag ville förutsättningslöst ́lära känna ́ en människa som sätter sitt eget liv på spel för att hjälpa andra."/Kaj Schueler