Namnen Harrisburg och Tjernobyl är för alltid inpräntade i vårt kollektiva minne som platser där det ägt rum kärnkraftskatastrofer. Till dem sällar sig nu ett tredje: Fukushima. Några få veckor före 25-årsdagen efter Tjernobylkatastrofen satte en jordbävning igång nordöst om Japan, vilken i sin tur startade en tsunami som dödade tiotusentals människor och slog ut kärnreaktorer i kraftverket vid Fukushima nära kusten. Vad skadorna på anläggningarna kommer att betyda på kort sikt och för kommande generationer anar vi ännu inte. Men en som dock vet vad kärnkraften kan betyda är Ljudmila Ignatenko. Hennes man Vasilij, och ett antal andra brandmän var först på plats när härdsmältan i Tjernobyl startade. Vasia återvände aldrig hem till sin gravida hustru. Ljudmila var också tvungen att fly hon återvände hem först 14 år senare, när hon medverkade i de filmer som Gunnar Bergdahl gjort om hennes liv. I denna bok är det Ljudmilas röst och hennes minnen som påminner oss om vad kärlek är. Men den påminner oss också om vilka oerhörda risker kärnkraften innebär. Denna bok är dock ingen debattbok, det är en hjärtslitande, sorglig berättelse som tyvärr fått ny aktualitet i och med den pågående katastrofen i Japan. Denna Japanska tragedi gör oss påminda om Kärnkraftens risker. Vad som dock inte får glömmas bort är att Kärnkraften också utan olyckor har stora problem. Slutförvaringen, uranbrytningen och kostnaderna för att bygga kraftverken är andra problem som det också är dags att vi diskuterar. Förhoppningsvis kan denna pamflett bli en igångsättare av en mer nyanserad och klok debatt om kärnkraften där alla aspekter vägs in och där vi Sverige återgår till vår avvecklingsplan.