”Men det som ska sägas är att Jim och Ivar alltid fanns där för Alex, och de hade ju sina egna problem, Jim sin pappa, och Ivar – ja, allt möjligt. Och de här tillstånden, de förde dem närmare varandra. De gemensamma såren koagulerade ihop, grensåren ympades tillsammans – eller något i den stilen. Så var det nog. Man behöver flås tillsammans för att kunna uppnå en sann hudlöshet, en sorts vänskap man bara kan få via djupa sår.” Oförlåten är en historia om tre vänner, olika och ändå snarlika i att de alla tre besitter inre plågor. Men plågorna är inte bara psykiska, och det verkar som om allt håller på att brisera. Mattias Wingren debuterar med en roman som pendlar mellan lättsinne och allvar, tragik och komik. En historia om våra val, och vad man gör när det känns som om man inte har några.[Scriptum]