En roman om ingermanländska öden med verklighetsbakgrund.<br>När Ryssland i Stora nordiska kriget erövrade det svenska Ingermanland, blev de finska bönderna där livegna. De lutherska finnarna utgjorde över en fjärdedel av befolkningen och hade brukat jorden där sen 1600-talet. De lutherska prästerna i Ingermanland kom nästan alla från Finland. Den här boken handlar om en släkt, som från början av 1800-talet till revolutionen verkade som präster i Tyris socken vid Finska viken, mellan de stora kejserliga palatsen Peterhof och Oranienbaum. Det är historien om hur prästgården, från en oansenlig början, får blomstra och slutligen förfalla under de hundra år, som medlemmar i släkten var ansvariga inte bara för prästgården och församlingen, utan även satt med i ledningen för lutherska kyrkan i det ryska riket. Släktingarna byggde sin kyrka, prästgård och skola i samarbete med församlingsborna och i nära kontakt med den kejserliga familjen. Men den ryska revolutionen krossade allt de hade