I Vox amoris gestaltar Eva-Stina Byggmästar en möjlig hemkomst. Vad är ett hem? Var är det? Vem är hon? Är hemmet ett språk? Vem bestämmer vem du ska vara? Vem får vara hemma, vem stängs ute, väljs bort, offras? Är vi spelpjäser på ett schackbräde? Vem applåderar våra livsval - den vi väljer att älska - den hjärtat, kärleken väljer ut åt oss, tvingar oss att följa till vägs ände och längre än så? Går livet i cirklar? Dikterna letar efter möjliga svar och delsvar, efter jaget som söker ett eget livsutrymme, söker en existens på egna villkor, letar efter den springande punkten och källflödet. Hemmet granskas både i inre och yttre bemärkelse. Känslorna letar efter ett språk - det möjligaste språket, urspråket, bilderna för något som varit tvunget att tigas ihjäl, söker efter det som är äkta och ärligt. Dikterna handlar om att hitta hem: att få vara den man är, få älska den man älskar, hett och ärligt. Dikterna handlar om att hitta fram till sig själv, om och om igen. Dikterna handlar om