Titeldikten i Gösta Ågrens nya samling Ritten mot nuet är inspirerad av en ungdomsupplevelse då den blivande diktaren en sen, mörk kväll kom ridande längs en landsväg där även bilar färdades. Mörkret och strålkastarna gjorde ritten oförglömlig. År 2016 utkom Ågrens Samlade dikter 1955–2015. Boken blev startskottet till dikterna i denna samling som spänner över lång tid. Här, liksom i Jär-trilogin, finns biografiskt stoff men dikterna genomsyras också av författarens livslånga umgänge med filosoferna och de stora livsfrågorna. I sitt språk är Ågren exakt och avskalat osentimental. Dikternas grundton är varm, medmänsklig och djupt humanistisk. Här bland minnen och slutskeden, inser jag, att ingenting är över. Åren gömmer och skyddar ynglingen så som fjäderdräktens skymning fågeln.