Aleksandr Pusjkin föddes i Moskva 1799 och blev en uppburen och folkkär författare och skald. Hans far härstammade från en av Rysslands äldsta adelsfamiljer, medan modern var sondotter till Abram Gannibal, en afrikansk fursteson från Eritrea, som år 1703 hade rövats bort och förts till Ryssland där han blev Peter den stores adoptivson. Pusjkins frispråkighet ledde till att han förvisades från S:t Petersburg 1820–26. Han sändes först till Kisjinjov i Moldavien, men kunde göra resor i Kaukasus och på Krim innan han förflyttades till Odessa och en period vistades på sin mors ägor i norra Ryssland. Sedan tsar Nikolaj I benådat honom tilläts han skriva under dubbel censur – censorns och tsarens – och åtnjöt begränsad rörelsefrihet. Hans odödliga diktverk låg till grund för Tjajkovskijs operor Eugen Onegin och Spader dam liksom Musorgskijs monumentala Boris Godunov. Dikten Bronsryttaren inspirerade Selma Lagerlöf när hon skrev Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Pusjkins främsta