Maria Sandel (1870-1927) var Sveriges första kvinnliga arbetarförfattare. Om detta råder konsensus. Frågor i stil med "vilka arbetarförfattare ska ha tillträde till parnassen?" och "har Sandels böcker några konstnärliga kvalitéer?" har däremot då och då diskuterats av olika journalister och författare ... och vid dessa tillfällen har det inte alltid funnits samförstånd. Under det sena 1920-talet användes Sandels postumt utgivna roman Mannen som reste sig som ett slags slagträ i den ständigt pågående debatten mellan socialistiska och borgerliga kritiker. Under 1960-talet var det - av svårförklarliga skäl - få som tog Sandels namn i sina munnar. Under andra hälften av 1970-talet återupptäcktes och återupprättades Sandels liv och verk av feministiska litteraturvetare som Ebba Witt-Brattström och Tilda Maria Forselius. Maria Sandels eftermäle undersöker hur Sandels författarskap har behandlats åren 1927-2011. Samtidigt berättar den historien om ett kulturlandskap statt i ständig förändring.