”Amela Dželic är en modig författarinna. Man måste ha både personligt och författarmod, så att man självsäkert och modigt kan säga vad man representerar, vad man vill säga: ’Det här är jag och det här är mitt liv.’ Därmed struntar man i den eviga frågan – vem bryr sig om mitt liv. Och det är logiskt att fråga sig själv, vem är egentligen intresserad av mig och mitt liv? Mina framgångar och mina misslyckanden. För de som så småningom kommer att nå hennes tanke har också sina egna även med mycket större oavgörbarhet… Amelas bok skulle kunna klassas som en novell, den mest otacksamma prosagenren. Det svåraste är att vara kort, enkel med ett tydligt tankebudskap. Kort, men faktiskt seriös, obegränsad av strikta genremått och avtryck, denna prosa kan också läsas som en roman.” Uzeir Bukvic Amela Dželic föddes 1972 i Banja Luka (Bosnien och Hercegovina). En tid bodde hon i München och Rijeka (Kroatien), nu i Göteborg. Och överallt känner hon sig – hemma. Hon beskriver sig själv som