I Maskintankar undersöks hur den svenska litteraturen närmade sig, utforskade, experimenterade med och gestaltade efterkrigstidens digitala omvandling. Tiden från 1965 till 1980 präglades av en accelererande teknisk utveckling. Det digitala övergick från att ha varit en angelägenhet för ett fåtal tekniskt kunniga experter till att i allt högre grad genomsyra hela samhället. Parallellt med de digitala mediernas införande och starkt påverkade av varandra introducerades cybernetiken och dess flyktiga informationsbegrepp vilket ytterligare bidrog till att omvandla förståelsen av oss själva genom att utmana traditionella föreställningar om kropp, identitet och subjektivitet. I analyser av såväl science fiction och experimentell prosa som mer traditionella romaner och visuellt och språkligt utforskande poesi, visar avhandlingens analyser hur litteraturen både formade och formades av dessa omständigheter. Via estetiskt utforskande och lekfulla former men även genom mer realistiska och sakliga uttryck ställde litteraturen avgörande frågor om människa och maskin, språk och kod samt naturligt och artificiellt. Sammantaget visar studien att det fanns ett tekniskt och estetiskt medvetet sätt att förhålla sig till frågor om det digitala bland både institutioner, författare och kritiker långt innan mer samtida föreställningar om en digital litteratur skriven för och läst på skärm hade etablerats. Från medieekologiska och mediearkeologiska utgångspunkter tecknar avhandlingen en historia som pekar in i och sätter vår samtida belägenhet i perspektiv och visar hur föreställningar kopplade till det digitala varit med under en lång tid och fortsätter att informera och påverka dagens litterära och kulturella diskurser. I avhandlingens första kapitel behandlas frågor om språk, kod och kommunikationens förändrade villkor genom att diskutera hur tidiga experiment med algoritmisk poesi ombildade och utvidgade formerna för litterärt skrivande. I avhandlingens andra kapitel undersöks relationen mellan och en potentiell upplösning av mänskliga subjekt och tekniska objekt, och mellan naturligt och artificiellt i ljuset av cybernetikens parallella framväxt med den digitala tekniken. I tredje kapitlet undersöks det digitalas hårdvara och infrastruktur med ett fokus på de (föränderliga) materiella villkor som låg till grund för den mediala utvecklingen under perioden 1965-1980. I ett avslutande kapitel sammanfattas avhandlingens analytiska poänger genom att rikta blicken mot några samtida litterära och konstnärliga exempel av som på olika sätt tematiserar eller använder sig av AI i sina verk --