Det var något av ett omöjligt uppdrag, det måste erkännas, zonen lockar kanske just för att den är så undanglidande, för att den väcker något som vi inte vet vad det är utan att ge oss några svar. Men det enda jag var säker på var att jag måste ta mig tillbaka, att det fanns något med zonen som behövde formuleras. När Catharina Thörn följer spåren in mot Zonen i science fiction-klassikern Stalker, och parallellt befinner sig i det psykoanalytiska rummet, börjar en mer generell zon att framträda. Den präglas av den estetiska erfarenhetens förhöjda uppmärksamhet. När författaren närmar sig denna zon i dialog med konstnärer och filosofer som Louise Bourgeois, Theodor W Adorno och Eve Kosofsky Sedgwick leder det till ett utforskande av såväl den egna sorgen som besatthet, leda och omvandling.Catharina Thörn är professor i kulturstudier vid Göteborgs universitet.