Leon Bialek är sjuttio år när hans fru Rakel dör. Utan barn är han ensam kvar med minnet av ett liv han inser saknat full mening. När det judiska sorgeåret är över tar han därför åter kontakt med Anna. Femtio år tidigare hade hon rasat in i Leons liv som den stora kärleken. Och också öppnat dörren till det svenska samhället. En värld som Leon med två förintelseöverlevande föräldrar mest sett på avstånd. Med Anna får Leon fira påsk och midsommar på riktigt. Och Anna får fira de judiska helgerna hemma hos Leons föräldrar. Kärleken och det ständigt pågående samtalet mellan Anna och Leon framstår som evig. Men det är ändå något som skaver. Leon vill få judiska barn. Måste få judiska barn. Och när Leon vid en middag med vännerna försäger sig en gång för mycket får Anna nog och flyr. Från Leon. Från Sverige. Femtio år senare har Leon fått insikt. Han måste få tag på Anna. Ge deras kärlek en andra chans. En sista chans. Men frågan är om Leon väntat för länge. I Leons bok får vi följa en andra generationens förintelseöverlevande. Hans tankar om livet som varit. Och hans planer på livet som väntar. Kärleken. Leons bok är Gabriel Francke Rodaus debutroman. Det är en bok om kärlek. Men det är också en bok om att inte riktigt passa in. Gabriel Francke Rodau har en bakgrund inom svenskt näringsliv där han under femton års tid har arbetat med det skrivna ordet. Först som kommunikationsrådgivare och senare som kommunikationschef på en av Sveriges största banker. Men han är också uppvuxen i det judiska Stockholm. En stad i staden. Gabriel Francke Rodau är själv tredje generationens förintelseöverlevande. I Leons bok applicerar han sina egna tankar på en annan person - i en annan generation och i en annan situation.