Pandemin tvingade världssamfundet att stänga ner. Sexton berättelser växer fram ur dessa slutna rum, fulla av minnen och hemligheter. Utanför går den nakna döden och inuti spirar lögner, minnen, sanning, hat, kärlek och galenskap som gömdes i de veck av normalitet som karantänen eliminerade. Som skuggor framträder krigen i Syrien, Kosovo och Somalia, och fängelset som en annan form av grym instängdhet. Det här är berättelser om outsiders, flyktingar och invandrare som kom till Europa i jakt på en framtid, men pandemin kastade dem tillbaka till det förflutna. För att inte dö så mycket är ett mörkt minne som sammanfattas i sexton berättelser. Carlos Decker-Molina ger oss en innovativ vision av den senaste och mest aktuella pandemin. Genom en quixotisk karaktär väver författaren samman en serie berättelser som går bortom pandemins kontext för att parallellt ta itu med andra sociala sjukdomar. På samma sätt som i en krönika, men utan att överge den fiktiva terrängen, får läsaren följa livserfarenheterna hos splittrade och motsägelsefulla karaktärer som ibland befinner sig på gränsen till existens och ibland i frid. Dessa berättelser är svaret på en återkommande fråga i verket: Är det någon som fortfarande lever, vilket bara är en förevändning för att ta itu med grundläggande frågor om människans natur: Vad händer när man befinner sig på gränsen till existens? Jara Calles Litteraturkritiker