Det hände något stort i stockholmsförorten Björkhagen på 1950-talet då Sigurd Lewerentz Markuskyrka uppfördes. Kyrkan kom att bli mästerverket han skapade på ålders höst efter en tids overksamhet som arkitekt. Den konstnärliga friheten som rådde i det moderna kyrkobyggandet gav den gamla arkitekten nya krafter. Något som liknar ett kloster växte upp i den kvarblivna lilla björkskogen intill den moderna förorten. Ett kontemplativt kloster med porlande spegeldamm tätt omgivet av grönskande björkar. Den unika förortskyrkan, där björkarna likt teglet är en del av den andliga arkitekturen, förvandlar platsen till något som arkitektur- och kyrkointresserade från hela världen idag vallfärdar till. Lewerentz långa erfarenhet som arkitekt, från nationalromantik till funktionalism, återupplivas i Markuskyrkan och sätts samman med ny inspiration från bland annat persisk tegelarkitektur och japanska influenser. Kunskap om kyrkorummets ritualer ger historisk grund, vilken sedan anpassas till en modern kyrka, öppen för alla. Den funktionalistiskt tänkande Lewerentz påverkas av förortens stadsplanering med gågator som införlivas vid kyrkan. Tidlös andlighet råder samtidigt med öppenhet till angränsande förortsliv. Ingen kyrkogårdsmur, endast björkarna, skyddar och skapar ett andligt rum att söka sig till. Det är en upplevelse att öppna den enkla dörren och stiga in i ett kyrkorum som vilar i halvmörker fyllt av hängande lyktors sken. Både mystiskt och välkomnande på samma gång.