Mycket berörande dikter skrivna av en kvinna som arbetat många år i den palliativa vården, och fortfarande arbetar. Reflektioner och tankar kring att vara den sista som håller en hand när livet lämnar kroppen. Jag blev mycket berörd, på ett positivt vis. Det är tunga ämnen men det är inte tung läsning. Det är ögonblicksbilder av en värld som är okänd för de flesta av oss. Visst har jag suttit vid en dödsbädd, men det här ständiga mötet med döden är något annat. Hon skriver med kärlek, med behärskad vrede, med kritik över bristande resurser. Och huvudtemat är värdighet. Det är en form av poesi eller som kortkorta noveller, och just den här formen gör boken lättläst. Hasse Boström, lektör