Anna-Stina Andersdotter Knas föddes 1822 i Bränntjärnstorpet i Grangärde socken. Det byggdes av hennes farfar på 1700-talet som ett finnpörte. Hon gifte sig med Anders Ersson och de bodde i torpet tillsammans med föräldrarna till en början. Sedan byggde de sig en egen stuga mitt emot. Maken dog vid 44 års ålder och Anna-Stina blev änka med fem barn. Det ursprungliga pörtet ärvde hon efter föräldrarna. Hon fick strida för att få behålla det och inte tvingas till fattighuset. Torpet är bevarat och ligger idag i Ludvika kommun och ingår i Ekomuseum Bergslagen. Romanen är en dokumentärroman som bygger på verkliga händelser och platser. Anna Stina är huvudpersonen och berättelsen utgår från hennes perspektiv. Berättelsen handlar om torpet som ligger på gränsen mellan socknar. Men också gränsen för ägande, för människovärdet mellan fattig och rik och mellan rätt och fel. Händelserna sker i en tid när det finska svedjebruket upphör och arbetarna blir kolare på bruken eller gruvarbetare. Bruksherrarna var inte nådiga i sina krav på arbetarna och deras familjer. Många fattiga människor tvingades emigrera till Amerika under 1800- talets mitt. Arbetarrörelsen banade väg för det moderna samhället, för kvinnors rätt för jämlikhet och välfärd. Kommunikationerna utvecklades. Anna-Stina levde i flera av dessa olika gränsland. Välfärdssamhället hann hon inte uppleva så mycket av men hon banade väg för det. Hon var en av de kvinnor som genom sin kamp mot bruksherrarna stod upp för alla människors rätt till ett drägligt liv. Hon var både läs- och skrivkunnig och var inte rädd. Hon böjde inte nacken för överheten, hon var envis och hade ett stort rättspatos. Anna-Stina dog 1904 i Skattlösberg, Grangärde socken, hos sin yngste son Adolf Andersson med familj. I den familjen fanns fem barn varav poeten och författaren Dan Andersson är den mest kände.