Tänk om allt du visste om italiensk mat var en lögn. Grädde i carbonaran? Italienskt. Napolitansk pizza? Amerikansk. Historierna om nonnas gamla recept? Fabricerade. Pasta? En gång på väg att bli förbjuden av fascisterna för att den inte var tillräckligt italiensk. På tallriken är Italien ett alldeles särskilt konservativt land. Köket är konserverat och recepten ska lagas så som de alltid har lagats. Traditionalisterna har länge haft ett hårt grepp om matkulturen. Historierna handlar om drottningar som äter pizza och fåraherdar som slänger ihop en amatriciana ute på fältet. Problemet är bara att de har fel. Sanningen är att det italienska köket - så som världen lärt känna det - är ett relativt nytt fenomen. Det formas i början av 1900-talet men det dröjer till 50-talet innan det exploderar. Det nya italienska köket är berättelsen om ett land som i efterkrigstid finner sin identitet via maten. Men som längs vägen lyckas med konststycket att ge nya maträtter ett falskt ursprung. Det nya italienska köket är en reseskildring och en kokbok där vi träffar kockarna som vågar göra upp med de påhittade traditionerna. Deras recept sträcker sig från de riktiga gamla (regionala) rätterna, via de romantiserade 50-talsrecepten, till en ny typ av italiensk mat som bryter mot de felaktigt strikta reglerna och istället bygger på det som det italienska köket egentligen alltid handlat om: en kreativ matlagning utan pekpinnar, ständigt i förändring. Innehåller också: Serie A-romantik, utsvävningar om franska författarkollektiv, överdriven konsumtion av caffè corretto, besatt jakt på bensinmacksbarer, futurism och kinesisk rebellkonst.