"Natt Ett ljusår passerar hastigt ett stjärnfall en stilla natt En fest du inte deltog i Ett fyrverkeri du aldrig såg För du var upptagen med annat den där nyårsaftonen Du byggare du tänkare, eldfluga på jorden" I den norske författaren, och 2012 års Brageprisvinnare, Lars Amund Vaages andra diktsamling "Utanför institutionen" symboliserar institutionen det rationella, det sociala, en knivskarp gräns mellan hur livet bör vara och hur det faktiskt är. "De tokiga" som befolkar delar av hans diktvärld finns rent konkret både innanför och utanför institutionen. De är inte bara berövade samhälleligt värde utan också röst och ord, men de bär ändå mäskligheten och humanismen högre än oss andra tycks det. Men "de tokiga" kan naturligtvis också tolkas mer abstrakt som en gräns mellan förnuft och känsla, yta och barnslighet, destruktivitet och kreativitet. I detta gränsland utanför, men ändå nära, institutionen berättas om musiken och ordets kraft, om faderssaknad, om resans kraft. De små detaljerna, ofta precist metaforiska, blandas med de större existentiella linjerna. Det är skrivet med skärpa, utan censur, för oss alla. Samtidigt är dikterna ett vittnesmål av galenskapen när den är ohygglig och onåbar. Här hittar Vaage modet och språket för att senare kunna skriva Sjunga. Dikterna är översatta till svenska av Stewe Claeson. Några pressröster: "Uppseendeväckande starkt om normalitet och galenskap, språk och stumhet och det kompromisslösa livet som vi inte kan värja oss emot." VG "Vaages stillsamma, tillitsfulla och melankoliska dikter har tydliga episka element. De vrider fram rörelser som kastar ifrån sig nästan omärkliga men fascinerande bilder. De visar hur utomstående och anhöriga på gott och ont kan fångas i institutionens språkvärld." BERGENS TIDENDE "Ljud Det där ljudet långt bortifrån är en kalv som skrålar Man kan höra att det är första gången den öppnar munnen Allt är nytt för den tungan, de stela läpparna stämbanden som den fyller med luft Slemmig, darrande talar den likafullt tydligt Utsmyckning Meningar stänger poetens väg Han sitter med små ord i händerna glaspärlor han fick som liten Tankarna gör en trutmun efter alla dessa år så som en vacker kvinna smyckar sig inför festen Förklaringar döljer andra förklaringar äldre män lägger sig på varandra i hotellens receptioner Ord blixtrar kring ord Varför skriver jag inte om det jag inte skriver om