I reformationen i tidigt 1500-tal blev Bibeln översatt till de svenska och danska folkspråken och utgiven i tryck, tillgänglig för alla, inte bara de latinkunniga. Nya testamentet kom ut i två danska versioner 1524 och 1529 och på svenska 1526. Därefter följde Gustav Vasas bibel 1541 och Christian III:s bibel 1550. I språkhistorien har reformationsbibeln kallats den viktigaste text alla kategorier som någonsin skrivits på svenska. Den blev avgörande för nationens bokliga kultur, i språk och litteratur, dikt och tanke. Temat i denna monografi är det språkliga källflödet i den tidiga nordiska reformationen. I den förra huvuddelen målas i breda penseldrag bilden av bibelöversättningens förutsättningar i västeuropeisk och nordisk medeltid, i humanism och renässans. Utifrån ett trettiotal valda källor vill författaren sedan "berätta historien" om hur det hela gick till i den hektiska och komplicerade processen bakom tillkomsten av Nya testamentet på svenska under de dramatiska åren 1522-26. I bokens senare huvuddel fördjupas bilden av de bibliska pionjärtryckens tillkomst och språkform i översättningens perspektiv. Med en kvantitativ metod beskriver författaren relationen mellan källtexternas latin och tyska och måltexternas svenska och danska. Den omfattande äldre forskningens resultat bekräftas delvis, men nyanseras också, omvärderas ibland. Särskilt i det svenska Nya testamentet 1526 tecknar författaren en radikalt ny bild av tillkomstförloppet. Ny är även beskrivningen av "det humanistiska bibelverket" som två nationalspråkliga varianter av ett och samma stora projekt i en då nyligen sönderfallen nordisk union.