I Fronesis nr 34 diskuteras folkets betydelse för demokratin. Vilket är det »folk« som ständigt åberopas för att genomdriva samhällsförändringar eller upprätthålla status quo? Vi undersöker folkbegreppets historia, samtida uttryck för populism och diskuterar folkmaktens betydelse i en värld där den politiska och ekonomiska makten allt mindre sammanfaller med nationalstatens gränser. Folkviljan, populismen och demokratin Politiken präglas alltmer av en vilja att företräda »vanligt folk«. Göran Hägglund och kristdemokraterna talar om »verklighetens folk« medan Sverigedemokraterna säger sig stå upp för »folkhemmet«. Ute i Europa har den populistiska radikalhögern letat sig in i både parlament och regeringar. I Latinamerika kommer de populistiska uttrycken tvärtom vänsterifrån. Demokrati handlar alltid om folket och dess rätt att styra sig självt. Men det är ingalunda självklart vilka som utgör folket eller vad som menas med folkviljan. Folket kan avse den samlade befolkningen, exempelvis när folkets röst ska uttryckas genom ett allmänt val. Men det kan också avse bara en del av befolkningen. »Vanligt folk« kan ställas mot samhällets eliter och svenskar kan ställas mot icke-svenskar. I Fronesis nr 34 diskuteras folkets betydelse för demokratin. Vilket är det »folk« som ständigt åberopas för att genomdriva samhällsförändringar eller upprätthålla status quo? Vi undersöker folkbegreppets historia, samtida uttryck för populism och diskuterar folkmaktens betydelse i en värld där den politiska och ekonomiska makten allt mindre sammanfaller med nationalstatens gränser. Den holländske statsvetaren Cas Mudde analyserar den populistiska radikalhögern i Europa och hävdar att den främst är en patologisk variant av ett tänkande som i övrigt accepteras i våra samhällen. Sverigedemokraternas hänvisningar till »folkhemmet« undersöks av statsvetaren Anders Hellström. Den italienske sociologen Carlo Ruzza skriver om den höger som styr Berlusconis Italien. Den argentisk-engelske filosofen Ernesto Laclau diskuterar utifrån exemplet Hugo Chávez populismens betydelse i dagens Latinamerika. Huruvida »putinismen« i Ryssland går att förstå som ett slags populism behandlas av statsvetaren Mi Lennhag. Vi publicerar dessutom en rad klassiska nyckeltexter, bland annat Emmanuel Joseph Sieyès »Vad är det tredje ståndet?« från 1789 och den tidiga feministen Elizabeth Cady Stantons Seneca Falls-förklaring från 1848. Historikern C. L. R. James diskuterar de slavuppror som ledde till bildandet av den första postkoloniala staten Haiti i början av 1800-talet. De politiska filosoferna Michael Hardt och Antonio Negri gör i sitt bidrag upp med de föreställningar om »folket« som traditionellt har präglat såväl vänsterns tänkande som andra synsätt. Innehåll i Fronesis nr 34 (211 sidor) * Magnus Wennerhag: Folkets röst * Christian Fernandez och Mikael Spång: Folket som politiskt subjekt * Emmanuel Joseph Sieyès: Vad är det tredje ståndet? * Thomas Jefferson: Självständighetsförklaringen * Elizabeth Cady Stanton: Seneca Falls-förklaringen * Per Albin Hansson: Folkhemstalet * Ernest Renan: Vad är en nation? * C. L. R. James: De svarta och revolutionen * Anders Hellström och Mi Lennhag: Folkets vänner * Cas Mudde: Den populistiska radikalhögern * Ernesto Laclau: Den populistiska vågen och den latinamerikanska mittenvänstern * Anders Hellström: Det nya folkhemspartiet * Mi Lennhag: Populism, putinism och popularitet * Carlo Ruzza: Populism, antipolitik, samhällsgemenskap och modernitet hos den italienska högern * Sara Kalm: Folket efter nationalstaten * Sofia Näsström: Folket en normativ utmaning * James Bohman: Mångkultur, pluralism och demokrati * Kommittén för ett demokratiskt FN: För en parlamentarisk församling inom Förenta nationerna * Michael Hardt och Antonio Negri: Multitudens ögonblick