Vid medlet av 1100-talet kämpar de Sverkerska och Erikska ätterna om herraväldet i Sveariket och de kommer turvis att sitta på kungatronen. Kungens närmaste man är jarlen som från och med denna tid och århundradet som följer alltid utses ur en och samma familj, nämligen den mäktiga Folkungaätten. Den störste statsmannen under Svearikets tidiga medeltid är jarlen Birger Brosa som i praktiken styr och ställer i landet under kung Knut Erikssons långa regeringsperiod. Under jarlens tid råder fred och välstånd i riket, men strax efter hans död följer åter uppslitande strider mellan kungaaspiranterna i de Sverkerska och Erikska ätterna. Stormännen gör uppror mot kung Sverker. Bland de upproriska finns en del av Folkungaättens medlemmar, av vilka Folke jarl blir deras hjälte och ger upphov till namnet "folkungarna" för de upproriska herrarna. Folkungafraktionen lyckas till slut köra den unge kung Erik Eriksson, gemenligen kallad "den läspe och halte", ur riket och tillsätter sin egen kandidat Knut Långe på tronen. Kung Erik återinsätts dock och situationen stabiliseras för en tid. Men snart återkommer oroligheterna och till och med medlemmarna inom Folkungaätten bekämpar varandra. Om medlemmarna av Folkungaätten och dess jarlar och äventyr berättas i denna bok i romanens form. Detta är andra delen av berättelsen om Folkungarna och grundar sig på såväl fakta som sägner och en hel del fiktion. Hela romanserien omfattar fyra delar och slutar med 1300-talet, då Folkungaätten dör ut i Nordens riken.