"Det är kallt som fan i Vladivostok", konstaterade Roger trosvisst, "lika bra att slå på en brasa med en gång." Ivrig att få elda knycklade han ihop tidningspapper i en hög mellan sätena, slängde på några trästickor, hällde bensin över alltihop och drog en tändsticka mot planet. Det skulle gå åt helvete, det förstod vi men vi protesterade inte. Allt gick så fort och i nästa sekund small det; meterhöga lågor kastade sig över träbänkarna och började slicka väggarna. Vi försökte stampa ut elden men när den började ta fatt i våra byxor, rusade vi skrikandes ut ur vagnen. På mindre än några minuter stod hela härligheten i lågor. Författaren har många synder på sitt samvete. Han växer upp i en by i Skåne på 1950-talet. Lugnt och dramatiskt på en och samma gång, det brinner både här och där. I korta berättelser får vi följa hans väg genom livet och ut i världen via händelser som på något sätt blivit införlivade i kropp och huvud. I vissa fall kan man till och med benämna dem vändpunkter i ett föränderligt liv.