Ragnar Jändel (1895-1939) föddes i Jämjö i Blekinge och växte upp under fattiga förhållanden. Som ung blev han vän med arbetarförfattarna Dan Andersson och Harry Blomberg och författarskapet präglades av proletära motiv. Efter en uppenbarelse om gudomlig kärlek blev han utesluten ur vänsterkretsarna, bland annat på grund av den religiösa tonen i hans poesi. Till kärleken och hatet (1917) är Ragnar Jändels debutdiktsamling och en tidig klassiker inom den svenska arbetarlitteraturen. ". . . mot kritikernas försök att lägga beslag på berättelsen om Jändel måste man i slutändan ställa Jändel själv. Att högerskribenter och reformistiska socialdemokrater såg en möjlighet att berätta om en ung radikal som kom till sans, och att socialistiska tidskrifter, utifrån behovet av att sluta leden, insisterade på sin kritik är föga förvånande. I fallet Jändel förstärker båda dessa perspektiv varandra. Men oaktat hur många högerrecensenter som i översvallande ordalag hyllar Jändels 'utveckling' och hur många partitrogna radikala som bespottar hans 'avfall' återstår ett enkelt faktum: Jändel höll inte med om den här beskrivningen." Ur Erik Lindman Matas förord.