Dave sitter hemma i sin andrahandslägenhet i Uppsala och tycker lite synd om sig själv. Han har inget jobb, känner knappt någon och är olyckligt kär i Amy. Amy var kär i Dave, men har gjort det ganska tydligt för honom att hon inte längre är intresserad. I handen har han ett fint diplom som intygar att han precis tagit sig igenom tre år på konstskola, men vars tillfälliga användningsområde är att agera samlingsplats för en imponerande mängd ludd han lyckats skopa upp ur naveln. Dave drömmer om en karriär på reklambyrå, och ska man tro omdömena han fått framstår han dessutom som relativt kompetent även om framtida arbetsgivare inte direkt står på kö med erbjudanden om att anställa honom. Men plötsligt, när livet inte kan bli deppigare än det redan är, plingar det på dörren. I trapphuset står en gänglig kille i svettiga arbetskläder som lätt nonchalant står lutad mot räcket. Han introducerar sig som Chris, halar upp en ljummen öl från en påse han håller i handen, och frågar om han får komma in. Dave vet inte om det där och då, men detta besök ska visa sig vara början till vad som kommer bli de roligaste och mest händelserika åren i hans liv.