På eftermiddagen tappar åsnefölet bort sin mamma. Natten hjälper honom och han hittar sin mamma, men han är fortfarande orolig att han kanske kommer tappa bort sin mamma andra dagar också. På natten målar han halva mammans kropp med svarta ränder i sin egen färg. Åsnefölet är glad eftersom han nu kan se sin mamma bland åsnorna från alla håll. Han leker till kvällen och eftersom han kommer tillbaka sent och mammans svarta ränder inte syns, tappar han bort henne igen. Han är ensam och vilsen fram till morgonen. Dagen hjälper honom också och för honom till hans mamma. För att inte tappa bort henne igen på nätterna, målar han resten av mammans ränder vita med sin egen färg och på så sätt blir hon en vacker zebra.