Dikterna i "Helvetet" kännetecknas av en autentisk uppenbarelse med jaget, hemlandet och minnen, som ett sätt att söka efter en bredare mening med livet i ljuset av den exil och tystnad som följer av förtryck och lidande. De är texter som kännetecknas av symbolisk täthet med flera betydelser: kvalitativ täthet i det föreställda språket och konnotationen, estetisk täthet i mening och vision, och en intensitet av poetisk kognitiv undersökning som driver den sensoriska dimensionen att beröra sanningen och penetrera dess detaljer fyllda med brutal grymhet under en livstid av exil och förtryck. Allt detta görs genom en fantasi laddad med visioner som drivs till den av ett levande minne som försöker följa det förflutna med alla dess dagliga bekymmer. I denna översatta urval diktsamling förlitar sig poeten Lukman Mahmoud på flera element i den konstnärliga konstruktionsprocessen, som börjar med symbolelementet och passerar genom berättelser fulla av tecken. Poeten sammankallar en hemlig diskurs där dåtid och nutid flätas samman, och verklighet och myt.