Eva Lindskog, sociolog och utredare, skribent och fotograf, har verkat i och kring Vietnam under ett halvt sekel, sammanfattar sina erfarenheter med bilder från 1975 till nutid. Från början en rättviseaktivist och krigsmotståndare som efter hand beslutade att ta ett djupare grepp om landet inte minst genom att studera vietnamesiska vid Hanois universitet 1980. Redan 1982 hade hon möjlighet att göra fältstudier i en by utanför Hanoi i samband med ett projekt som rörde den vietnamesiska skolan. De tre åren som projektledare för stöd till skogsarbetarnas levnadsförhållanden i Bai Bang-projektet i slutet på 1980-talet förstärkte hennes tvivel på den väg som de vietnamesiska ledarna valt: att följa den leninistiska modellen med statligt styrda företag och koopera tiv som enda tillåtna verktyg för ekonomisk utveckling och starkt begränsade politiska och kulturella valmöjligheter. Kommunistpartiet, som tog över hela landet 1975, hyste tydligen samma tvivel då partiet under samma tid valde att indirekt erkänna problemen genom införa en kapitalistisk utvecklingsmodell med öppen marknad. Dock partiet skulle fortsätta ta ensamt ansvar och leverera välstånd. Eva fick möjlighet att studera hur detta skulle kunna fungera i praktiken genom att testa s k 'bottom-up'-modeller där lokalbefolk ningen inbjöds delta i beslut som rörde deras dagliga liv. Bilder från Song Hinh och Cat Tien belyser en sådan modell. Hennes slutsatser blir att den välfärdsdemokrati som hennes generation vuxit upp med och tagit för alltför given, måste återupplivas. Dock, välfärden måste kraftigt omfördelas till de mindre bemedlade eftersom jordens resurser är begränsade.