Långt nere vid de majestätiska flodernas möte, där Tigris och Eufrat breder ut sina vatten i de dimhöljda träskmarkerna, där solen speglar sig i det gyllene vattnet i Qurna innan floderna förenas och rinner ut i Persiska viken, lever ett folk vars historia viskar genom årtusendenas dimma. I dessa urgamla marker, och längs Karunfloden i Iran, bor fortfarande ättlingarna till ett folk som kallar sig mandéer, eller gnostiker. De talar en arameisk dialekt, vårdar en av världens äldsta levande religioner och är kända som mandéiska sabéer. Deras gemenskaper sträcker sig idag långt bortom Mesopotamien, till Australien, USA, Kanada, Sverige, Tyskland och Nederländerna, men deras rötter är djupt förankrade i den heliga jord där myter, stjärnor och vatten en gång formade världen. Trots sin litenhet spelade sabéerna en avgörande roll i den intellektuella blomstringen i det muslimska rikets hjärta under den abbasidiska eran. Men efter den mongoliska invasionens mörka tid och århundraden av