Han öppnade motorhuven. ”Pärlan”, sa han och log. Det var allt. Sen stod Sven tyst och såg förnöjt över det rum som öppnade sig framför honom. Det som visade sig var ett tidlöst stilleben, en mosaik av färgade ytor: brunt, rött och svart. Det var fält, sammansatta av andra mindre fält. Rektanglar dominerade, till och med luftfiltret var rektangulärt. Det fanns inga hål, inga odefinierade tomma utrymmen och varje neddykande i detta rum var en resa till en tillvaro där inga bekymmer fanns. Det var ett fönster mot världen som öppnades; ett motiv för en akvarell av Lars Lerin. Möten består av nio fristående berättelser med mångfacetterat innehåll. Händelserna i berättelserna rör sig mellan olika nivåer av medvetande och mellan olika platser – man får intrycket av att författaren färdas vitt över ett landskap och gör små avstickare ner i olika sammanhang som blir till en skiss eller en bild av ett kort ögonblick i olika människors liv. Det finns en värme i beskrivningen av det vardagliga, en känslighet för de detaljer som sammantaget utgör ett helt skeende. Detta är en till synes anspråkslös men samtidigt ambitiöst hållen novellsamling.