Med trettiotre dikter och elva fotografier sänder hon sin hyllning till naturen. Hon gör det också till de som kämpade för den tätortsnära Hammarbyskogen. Hon är en romantiker i klassisk mening, en ”godmodigt naivist”, som tillåter sig att beskriva ”det stora”. ÄN SUSAR SKOGEN Än susar skogen. Hör den andas, sakta, full av skogsandar. Låter hennes väsen, tränga in i själen så att jag kan förnimma hennes djupa rötter. Ett höstligt ljus omfamnar skogen milt och får den att se sagolik ut. Doften av ved sprider skogens essens så att luften blir ren. Lyssnar till vinden, som kysser min kind och får mig att minnas kärlekens helande sus. Älvorna dansar i skogens hemliga glänta där rådjuren väntar, fulla av längtan. Kom, alla, så vandrar vi tillsammans, inne i Skogens inre, där tiden försvinner och vi kan vistas i det Eviga Nuet. Läs mer om boken och Titti Spaltro på www.fripress.se