Där ute är den stora världen. Men det här är den lilla världen. Sällan har de med varandra att göra. Den lilla bruksorten Degerfors hade förvisso lämnat några försiktiga fotspår i medvetandet hos människor i världen utanför kommungränsen. Lyckats hävda sig trots eller kanske tack vare sin litenhet. Med den inneboende styrkan hos mindre grupper som sluter sig samman kring sådant de anser betydande. Säkert också hjälpta av ett jävlar anamma som i samhället närapå hade ersatt uppförande som betygsgrundande del i läroplanen. Men det var länge sen nu. För även om kommunskylten fortsatt hälsade besökare välkomna till ”offensiva Degerfors” så var denna slogan numera svårbegriplig i sammanhang bortanför kön till matbespisningen på torsdagar, inlämningar i deklarationstider eller vid nyttjandet av semesterdagar. Men så bestämde sig Margaret Thatcher en gråmulen dag i november 1992 för att sätta aktiviteter i rörelse som väckte den urkraft som fanns i industrialismens födelseort Sheffield och fick mäktiga British Steel att rikta sin sotiga blick mot den lilla bruksorten i Värmland. Det blev upptakten till några skälvande veckor som skulle bli de mest händelserika i bygdens historia. I centrum hamnar mot all förmodan en säregen byfåne som normalt kämpar med att hålla sig upprätt i snäv sidvind, men nu tvingas stå upp mot det brittiska imperiets intåg i hans enkla vardag. Järnridå är en tragikomisk berättelse baserad på verkliga händelser om underdogs, en döende landsbygd, den lilles svårigheter att konkurrera med de stora och vad det gör med en orts befolkning när ridån sakta sänks över det fundament som hela samhällets existens vilar på. Calle Höjer är född och uppvuxen i Degerfors samt kraftigt formad av den tidsperiod som behandlas i boken. Han skriver om bruksorten med glimten i ögat och med hjärta för samhället. Han debuterade 2019 med boken Esox.