Agnes von Krusenstjerna (1894-1940) var en av den svenska mellankrigstidens mest uppmärksammade författare. Hennes romaner, som ofta avhandlar kvinnors liv, drömmar, relationer och sexualitet väckte både beundran och ett kraftfullt motstånd. Författaren kom från en högborgerlig miljö, men valde att skriva djärvt om tabubelagda ämnen. Trots sjukdom skrev hon närmare tjugo romaner, fem novellsamlingar, en diktsamling, resereportage m.m. Hennes verk har givit henne en central plats i den svenska litteraturhistorien - inte minst för den provocerande romansviten Fröknarna von Pahlen, som orsakade en häftig kulturdebatt, "Pahlenfejden" 1934-35, om bl.a. gränserna för litteraturens moraliska frihet. I I exil återfinns von Krusenstjernas sena, relativt okända texter. Boken utgör en kronologisk resa, geografiskt och i författarens tankar. Från den katolska nervklinikens isolering i Malaga till Tangers febriga, laglösa gator; från Korfus cypresser och Böcklins Dödens ö, till en fransk kurort med dess besökares smärtor. Avslutningsvis belyses hennes sista skapande tid genom dispositioner, utkast och fragment till de planerade, ofullbordade delarna V och VI av romansviten Fattigadel.