Ellen Key (1849-1926) var en svensk författare, pedagog och kvinnosaksideolog. Under tidigt 1900-tal var Key en av Sveriges mest omtalade samhälls- och kulturdebattörer. Hon skrev böcker, artiklar och pamfletter om ämnen som fred, feminism och folkbildning. I Nöjeskultur (1914) propagerar Key för en kvalitativ och aktiv fritid. Här avhandlas litteraturen och teatern, såväl som filmen, idrotten och naturupplevelsen. Hon redogör tydligt för vad hon uppfattar som god respektive mindre god kultur och betonar vikten av ett aktivt deltagande, ej endast en passiv kulturkonsumtion. Keys vision var ett samhälle med aktiva och insiktsfulla kulturkonsumenter och kritiker. Ett samhälle olikt dåtidens, men även olikt nutidens konsumtionssamhälle med sitt flöde av ytlig underhållning. Stor konst, menar Key, ”danas av dem som själva eldigt och djupt, med sinnen som med själ förnummit livets mångfaldiga rikedom och som på något konstens område så fullkomligt behärska de sinnliga uttrycksmedlen att de fullt kunna låta andra förnimma detsamma.”