»DEN HÄR BOKEN riktar sig inte till de lärde, inte heller till filosoferna eller teologerna«, skriver författaren. »Jag har bara så enkelt och naivt som möjligt velat svara på frågan: ’Varför har ni förblivit trogen den religion, i vilken ni föddes?'« Författaren kom tidigt att vända ryggen mot det bigotteri och den förljugenhet han upplevde i den katolska kyrka och det samhälle där han växte upp. Men den kraft som kom honom att värja sig var också den kraft som övertygade honom att stå fast. Det var kärlekens kraft, eukaristiens mysterium, övertygelsen om att minsta lilla människa är oändligt överlägsen det blinda, stumma och icketänkande kosmos – helt enkelt därför att människan kan tänka och lida, därför att hon kan älska och är oändligt älskad. Min tro är en katolsk klassiker; en liten bok vars enkla, klara prosa ständigt låter sig avvinnas nya betydelselager, betoningar, sätt att se – och visar på konkreta vägar från svårigheter och misslynthet till förståelse och medkänsla. Boken är på en gång en gripande uppriktig självbiografi och en insisterande appell från en trons man – också kallad en anständighetens och en rättskaffens medmänniska. Denna nyutgåva av Sven Stolpes översättning från 1963 har försetts med en introduktion av Carl Otto Werkelid. Boken är nr 3 i serien Veritas katolska klassiker, som syftar till att tillgängliggöra tidlöst aktuella texter för nya läsare. Den är tryckt med bidrag från Birgittaföreningen. FRANÇOIS MAURIAC (1885–1970), uppburen, en av Frankrikes stora katolska författare, ledamot av Franska Akademien, Nobelprisbelönad år 1952 för sin djuppsykologiska romankonst med kritiskt fokus på förljugenhet och falskspel, ofta inkapslat i familjedramer. Han var en av sin tids förnämsta franska kulturpersonligheter.