Alltsedan antiken har läkekonsten hämtat motivation i det sociala kontraktet. Sedan början av 1800-talet har sjukvård alltmer kommit att betraktas som en apparat för medicinska och kirurgiska ingrepp. Trots att resurserna ökat dramatiskt tar efterfrågan aldrig slut. Sjukvårdsetiken kräver att medicinska behov prioriteras före bekväm service. Men starka ekonomiska krafter leder åt motsatt håll. New Public Management etablerade en pseudomarknad i offentlig sjukvård trots att ekonomiskt schablontänkande inte får styra. Mot denna bakgrund kritiserar han NKS-projektets isolationism och elitism samt maktkampen mellan den medicinska professionen och den ekonomiska administrationen. Författaren har som läkare arbetat med öron-näsa-hals- och cancersjukvård i 38 år på Karolinska Sjukhuset och varit med i planeringsfasen för NKS.