I Sverige handlar predikan i våra kyrkor allt mindre om syndernas förlåtelse eller om vårt behov av frälsning. Filosofer har nämligen länge hävdat att skuld inte skulle finnas utan bara skuldkänslor. Och om skuld är en känsla och inget mer, så menar man också att den främst måste vara en följd av uppfostran. I enlighet med detta synsätt försökte man avskaffa all auktoritet inte minst Bibelns. Alla förväntades bli lyckligare, men om något inträffade blev det snarast motsatsen. Kristen tro hävdar att skuld är något verkligt som inte kan pratas bort. Den måste sonas. Enda möjligheten till frigörelse från syndens konsekvens öppnar sig om någon vill ta över skulden och sona den i den skyldiges ställe. Evangeliets glada budskap säger att Jesus redan gjort allt som behövs för att vi skall kunna lämna vår skuld till honom. Detta kan man mycket väl göra utan så värst mycket kunskap. Förlåtelsen är Guds verk och inte vårt. Vi behöver bara veta så mycket att vi kan tillåta Gud att befria oss. Men det finns mycket undervisning i Bibeln om frälsningen. Ju mer man utför ett andligt ledarskap desto mer behöver man förstå av den undervisningen för att kunna leda andra rätt. Den viktigaste kunskapen får vi i Paulus brev som inte alltid är så lätta att tolka. Det som trasslar till begreppen för oss är ofta kontrasten mellan lagen och domen å ena sidan och försoningen å den andra. Är Gud fördömelse eller barmhärtighet? I denna bok har därför stor vikt lagts vid att förklara hur Paulus uttrycker lagens och nådens roller. Särskilt belyses lagen med bibelord som vi oftast hoppar över men som visar sig ge en viktig nyckel till hela Paulus teologi.