”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.” Så inleds en av Strindbergs mest lästa och omtyckta romaner, Hemsöborna (1887). Hemsöborna är berättelsen om fastlänningen Carlsson, som fått anställning hos änkan Flod för att hjälpa till med lantbruket. Det skär sig snart mellan Carlsson och änkans son, Gusten, som ska ta över gården men som föredrar att ge sig ut och fiska eller gå på jakt framför att ta hand om gården. Carlsson får ordning på gården, men allt är inte frid och fröjd. Han är äregirig och vill tillskansa sig en maktposition som gårdens herre, med pengar och kvinnor, och när denne fastlänning och nykomling friar till änkan Flod växer spänningen... Förebild för romanens Hemsö är Kymmendö i Stockholms skärgård – en miljö som författaren var väl förtrogen med. Strindberg hade i flera år vistats som sommargäst på Kymmendö och Dalarö och hans intresse för och kärlek till skärgårdsmiljön märks inte minst i bokens naturskildringar. Hemsöbornas karaktärsskildringar kom dock inte att uppskattas av öborna, och efter publiceringen var inte författaren längre välkommen till Kymmendö.