Hon växte upp i andra världskrigets Tyskland, flydde under dramatiska förhållanden från DDR till Västtyskland och skulle senare ta sig till det förlovade landet Sverige, endast 19 år gammal. Så en höstkväll 1960 i Jönköping, på Alphyddan, på en dans som hon inte ens hade tänkt att gå på, mätte hon sitt livs stora kärlek. Ett möte som blev upptakten till en livslång resa tillsammans med sin älskade Olle och deras tre söner. I sin tredje självbiografiska bok berättar Hannelore Bengtsson om sin barndom och ungdomsår och om det trygga livet i Sverige, med kärlek, möten, vänskap och alla de ingredienser som ett helt vanligt liv brukar innehålla. Med stor inlevelse berättar hon också om hur hon som nybliven pensionär tågluffade genom Norge och Finland. Och så en dag, när allt bara var så bra som man kunde önska, förändrades livet sakta till en lång och hopplös kamp. Innerligt och självutlämnande berättar Hannelore om de sista åren tillsammans med sin Olle och om vad som är allra viktigast när livet inte alls är självklart längre. Och hur länge orkar man hålla kärlekens låga brinnande, trots att allt är hopplöst? www.hannelorebengtsson.wordpress.com