Vilhelm Ekelund (1880-1949) tillhör en av de stora inom svensk litteratur. Mest känd är han för sin symbolistiska lyrik, men han skrev även en lång rad betydelsefulla essä- och aforismsamlingar. Poetiskt var Ekelund inspirerad av Ola Hansson, som han ansåg vara den mest betydelsefulla poeten i Sverige sedan Erik Johan Stagnelius. 1916 och 1924 tilldelades han Samfundet De Nios Stora Pris. Han tilldelades även Frödingstipendiet, Bellmanpriset och Tegnérpriset samt blev 1937 hedersdoktor vid Lunds universitet. Sak och sken utkom första gången 1922, efter att texterna i flera fall varit införda i olika tidningar. Ekelund presenterar här aforistiskt komponerade essäer, som bland annat analyserar förhållandet mellan kristen fromhet och världslig bildning. Sak och sken är ett slags självprövande uppbyggelsebok som i anslutning till Attiskt i fågelperspektiv (1919) ställer ”lögnen och skenet i motsats till sak och sanning (objektivitet)”.