En kråka kraxade och lyfte från Hängekens grenar. Några löv singlade ner på marken. Plötsligt kände Vidar hur han frös. Här på vägen upp till Hängeken växte det inget, inga buskar och inga träd som skymde honom. Vem som helst som tittade upp kunde se honom gå där. Eller kunde de det? Vidar lyfte på sina händer och tittade på dem. Var det inte så att han höll på att bli genomskinlig? Kunde man bli ett spöke medan man fortfarande levde? Om man blev helt totalt fullkomligt bortglömd? Av alla. När Josef börjar i Vidars klass får Vidar äntligen en kompis. Visst vilar där något farligt över Josef, men en farlig kompis är väl bättre än ingen alls? Det är först när Josef blir arg på Vidar och börjar låtsas som om han inte längre finns som Vidar förstår hur ensam han faktiskt är. Lika ensam som Hängeken. Hängeken är en kapitelbok för barn i åldrarna 9–12 år, med tyngdpunkt på 10-11-åringar, och handlar om Vidar som är så vanlig att ingen någonsin lägger märke till honom. En dag börjar Josef i