»I grunden är det här en bok om totalitarismen, och på så vis är den besläktad med Aleksandr Solzjenitsyns GULAG-arkipelagen och Varlam Sjalamovs Berättelser från Kolyma. Skillnaden är att de dödsdömda här inte är lägerfångar utan sovjetiska soldater, och att de är dödsdömda, inte för att det pågår ett krig, utan på grund av hur den sovjetiska staten för krig.« Sergej Lebedev När Nazityskland invaderade Sovjetunionen i juni 1941 var Nikolaj Nikulin 18 år. Han inkallades redan de första dagarna och deltog i striderna ända fram till erövringen av Berlin i maj 1945. Under de fyra åren upplevde han östfrontens alla fasor och reagerade tidigt på de egna befälens absurda order, som skulle kosta miljontals sovjetsoldater livet. Han vittnar även om soldaternas våldtäkter och plundringar under framryckningen genom Tyskland. Efter kriget hemsöktes Nikulin av sina minnen. Den regniga sommaren 1975 bestämde han sig för att skriva ner dem i ett försök att lägga det förflutna bakom sig. Det blev en skoningslös skildring av det sovjetiska samhället och krigföringen, i strid med dåtidens och dagens officiella historieskrivning. Minnen av kriget publicerades år 2007 på familjens begäran och väckte uppståndelse i Ryssland. »Vår seger i kriget har förvandlats till ett politiskt kapital som tjänar till att stärka och rättfärdiga den rådande ordningen i vårt land«, skrev Nikulin redan 1975.Nikolaj Nikulin (1923 2009, född i Jaroslavl), rysk soldat, sedermera konstvetare, författare och intendent på Eremitaget i Leningrad. KRITIKERRÖSTER»närmast jämförbar med Aleksandr Solzjenitsyns vittnesmål om Gulag, eller Vasilij Grossmans Liv och öde. Det totalitära systemets natur skildrad genom den enskilda människan. Men Nikulins skildringar går samtidigt längre. Här förekommer inga glorifieringar av den enskilde soldaten.« Martin Kragh, Svenska Dagbladet»Minnen av kriget ska läsas intill Gulagskildringar som Varlam Sjalamovs Berättelser från Kolyma och Schlögels The Soviet century Archeology of a lost world för att man ska förstå att vi inte har att göra med en anomali. Bolsjevikerna skapade ett system med ointresse för människan.« Hynek Pallas, GöteborgsPosten