Det var en gång en kvinna, som satt vid kanten av ett stup med sin bästa väninna, solen sken och deras ben dinglade över kanten. Plötsligt ställde väninnan en fråga:   'Om du måste kasta ner antingen din man eller dina barn i avgrunden, vad skulle du välja då?' 'Jag skulle kasta ner barnen', svarade kvinnan.   Så stark var hennes kärlek till mannen vid hennes sida, att hon var beredd att offra sina barn för hans skull. Så mycket större upplevde hon därför hans svek, när han lämnade henne för en annan kvinna.         Detta är en berättelse om flykt och överlevnad. Vem är denna kvinna som en mörk vinternatt måste ställa livet mot väggen för att ge det en chans att visa henne att det trots allt är värt att leva? Trots skammen att inte kunna älska och att inte vara älskad. Och trots vetskapen att hon inte är den viktigaste personen för någon. Allra minst för sig själv.   Hon flyr tomheten, packar sin väska och beger sig ut på en ensam och oförutsägbar resa över en avgrund, som hela tiden