Albert Camus gav bara ut en novellsamling under sitt alltför korta liv. Hans romaner har blivit desto mer uppmärksammade, som Pesten och Främlingen. 1957 tilldelades han Nobelpriset i litteratur med motiveringen: För hans betydelsefulla författarskap, som med skarpsynt allvar belyser mänskliga samvetsproblem i vår tid. Tre år senare förolyckades han som 56-åring i en bilolycka på franska landsbygden. Sin novellsamling gav han namnet Landsflykten och riket. Senast de gavs ut i Sverige var 1963. Samlingen innehåller sex noveller, olikheterna är slående. De är också skrivna vid helt olika tillfällen. De fyra första utspelar sig i Algeriet, som var en fransk koloni, där Albert Camus föddes och växte upp. Sedan förflyttas läsaren till både en konstnärslägenhet i Paris och till en inbjuden ingenjör som tas emot i en liten stad vid Atlantkusten i Brasilien. Introduktionen till novellsamlingen är skriven av Lena Kåreland, professor em. i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Här ett citat ur Lena Kårelands introduktion: "I Landsflykten och riket finner man flera av de teman som utmärker Camus författarskap. Här gestaltas människans ensamhet i en absurd värld, där hon känner sig främmande och rotlös. Hon är i exil eller i landsflykt och söker, oftast förgäves, befrielse från eller åtminstone ett slags försoning med livets ondska, det vill säga hon vill nå 'leroyaume', riket. Novellernas laddade skildringar av människans vanmakt och samvetsstrider kan också ses mot bakgrund av författarens personliga livssituation."