Jon Jordås debuterar med en roman som lånar innehåll från Gun-Britt Sundströms klassiska roman MAKEN som gavs ut 1976. Men i MIN MARTINA prövas relationerna i en helt annan tid, och mycket har förändrats. Men inte drömmarna om att kärleken är störst av allt.Gustav drömmer om en trofast tvåsamhet, som han ser hos sinaföräldrar och farföräldrar. Men efter att ha träffat Martina på universitetet i Stockholm tvingas han tänka om. Hur mycket de än umgås, gör utflykter, pratar och sover tillsammans vägrar hon att kalla deras nyvunna liv för att vara ihop. Istället försvinner hon iväg, träffar andra. Friheten för henne är nödvändig, samtidigt som hon våndas, vill inte vara utan Gustavs närhet och den speciella ärlighet de får tillsammans. Gustav har alltid varit en sökare, som testat att vara både nykterist och kristen. Nu blir han övertalad att leva som Martina vill, laddar ner dejtingappar och upptäcker poly-Sverige. En ny värld, full av svartsjuka och begär, öppnar sig.JON JORDÅS, född 1982 och bosatt i Stockholm. Han är verksam som radiojournalist och poddproducent. Tidigare publicerades en novell i antologin Pittstim (ett svar på den omdebatterade antologin Fittstim) och Jon Jordås vann två gånger Lilla Augustpriset för ungdomar. Romanen MIN MARTINA är hans skönlitterära debut.Citat ur recensioner: "Jordås följer för den delen Sundström mycket fritt. Exempelvis utspelas hans roman under drygt ett år och inte under sju, som MAKEN gjorde ... Jag läser raskt och hungrigt. Nickar gillande ibland. Grimaserar ibland." / Barometern "Anslaget är lätt som hos föregångaren, och här finns också en begrundad distans till det berättade, en stillsamt ironisk blick som värmerstil och läsare. Som Stockholmsskildrare är Jordås liksom Sundström alldeles utmärkt. / Aftonbladet "Det som ytterst gör den här boken fängslande är att Jordås lyckats behålla känslan av att det i så hög grad är läsarens berättelse. Tankarna snurrar hela tiden igång kring de allvarsamma frågorna om kärlek, frihet och moral." / P1 Kultur "Att jag inte faller i gråt under läsningen beror på att både Gustav och Martina är ljuvligt roliga - så jag skrattar istället åt eländet. / Västerbottens-Kuriren