"När Molly kommer hem lägger hon ur fisken från väskan på köksbänken. Hon tänker göra läxorna först innan hon rensar den. Medan hon sitter där och skriver matteläxan så hör hon plötsligt en röst som säger – Snälla släpp ner mig i vattnet. Hon tittar förskräckt upp och vänder blicken mot diskbänken där fisken ligger. Hörde hon fel eller? Det var väldigt svagt och hon inbillade sig säkert. När hon tar upp pennan för att börja skriva på talet hon just räknade på, så hör hon igen samma röst – en svag och utmattad röst som än en gång ber om Mollys hjälp. Släpp ner mig i vattnet snälla... Molly skyndar fram till diskbänken och tittar mot fisken. Och blir helt chockad. För mitt i det skimrande fiskskinnet avspeglar sig ett barnansikte. Släpp ner mig i vattnet säger det, och till och med rör på munnen i fiskskinnet. Skrämd fyller Molly diskhon med vatten och släpper ner fisken. Sedan ringer hon Walter. Kom genast hit Walter. Du måste komma hit nu. Nu! Fisken som vi fångade – den har börjat