Vid 9 - årsåldern kom folkmusiken och fiolen i mitt liv. En stor händelse inträffade då i det att min mor Beata gifte om sig med spelmannen och folkskolläraren Sven Edén. Jag ville spela och hans fiol lockade. Sigvard Stenberg på Karlstad kommunala musikskola lärde mig hantverket men musiken och uttrycket fann jag både i enskilt sökande och tillsammans med nära vänner som Ulf Jonsson, Bo Thalén och mitt mångåriga samarbete med Leif och Inger Stinnerbom. Som ett eko av de låtar jag spelade växte det tidigt fram en lust att själv göra egna formade av de otaliga spelmän och låtar jag lyssnat på och inspirerats av. Sedan en tid tillbaka har jag letat upp mina gamla av åren bleknande notpapper med låtar och fört in dom i datorn. Man kan se låtarna, eller lekarna som det bli på värmländska, som dagboksanteckningar i den berättelse som är mitt sökande efter tonen, klangen och rytmen i den repertoar vi finner i äldre notsamlingar. Uppteckningarna återger melodierna men inte så mycket mer än så. Det är ett ständigt lärande i att tolka och fundera. För att citera cellisten Lars (Lasse) Zetterquist som på frågan hur det var att fylla 90 svarade med att: Du vet, den där trion av Brahms. Det är ett ställe där som jag har haft så svårt med. Men nu börjar det lossna. Fick den historien av hans släkting konstnären och musikern Jörgen Zetterquist en midsommarafton i Arvika för många år sedan. God läsning och spelande önskas.